bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Barnperspektiv - vad är det?

Om vi läser Wikipedias beskrivning av begreppet barnperpektiv får vi det förklarat på två sätt. Det ena är den vuxnes förmåga att leva sig in i barnets tankevärld och att leda barnet i utvecklingen utifrån egen erfarenhet av att vara barn. Detta kompletterat med forskning kring barns utveckling. Det andra är barnets eget sk meningskapande.

Den vuxnes sätt ta inta ett barnperspektiv kan idag stöta på svårigheter beroende på när den egna barndomen inföll i tid och vilka minnesvärda upplevelser man bär med sig därifrån. 

Om man som jag, som hade min barndom förlagd till 50-talet och tidigt 60-tal, skulle agera utifrån hur jag som barn upplevde vuxnas förhållningssätt och omvärlden då, så skulle det sannolikt uppstå komplikationer i kontakt med barn idag.  Jag skulle uppfattas som osannolik. För det som då hade stor betydelse, och sågs som grundläggande färdigheter för att bli en god framtida vuxen medborgare, skulle idag förmodligen uppfattas närmast som förtryck eller som en mild form av barnmisshandel.

Det kunde då handla om att man som flicka neg och som pojke tog av mössan och bockade när man hälsade på äldre personer. Att hålla upp dörren för äldre personer var en självklarhdet ( men inte viceversa), och att säga "tant" eller "farbror" till den vuxna människa man tilltalade fanns inte på kartan att ifrågasätta. Bestraffningar av olika slag var inte sällsynta. Barnagan var ännu inte förbjuden och användes bland somliga vuxna som korrigeringsredskap.

Det säger sig ju självt att jag, om jag skulle ställa samma krav på barn idag, i min roll som pedagog, förälder eller farmor skulle möta oförståelse, protest och kanske rent av gapskratt.
Så mitt jobb med mig själv, för att kunna inneha ett nutida barnperspektiv, är att hålla mig uppdaterad i de samhällsförändringar som idag omfattar barn och ungdomar. Det är en inte helt lätt uppgift i en tid då det mediala utbudet och informationsvägarna impregnerar människan närmast intill födelseögonblicket. För hur ska man kunna gissa, eller veta, i vilken begreppsvärld olika barn vistas, tar intryck ifrån och ger uttryck för?

Om jag däremot vore pedagog eller förälder född på 90-talet, så skulle jag ha närmare till förståelsen av barns tankar, själv vara närmare modern begreppsbildning. Men för att få tillgång till djupet av erfarenheter och kunskap skulle jag behöva komplettera med föregående generationer för att kunna ge förklaringar, bakgrund och för att kunna spekulera i nutid och framtid. Då har jag barnperspektivet levande i mig och delar synfält med barn på ett bredare sätt.


Det är då barnperspektivet i betydelsen barnets meningskapande får en alldeles särskild tyngd. Det är då jag med min bakgrund som pedagog, förälder och farmor ska skärpa lyssnandet för att kunna dela samtal med barn. Lyssnandet måste ges plats i hem, förskola, skola, socialtjänst och andra samhällsinstanser som ska tillgodose barns och ungas intressen.

Var i samhällsbilden ser vi uttryck för barns tankar och idéer idag?
Vilket utrymme har de som kulturell signatur i vår tid? 
Vilken uppskattning visas barn och unga för eget skapande och sinnliga uttryck?

För egen del kommer jag att fortsätta att hålla ögonen öppna och att skärpa hörseln. 




 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-