bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Misslyckad entré!

Det är en helt vanlig mittenterminsdag på lågstadiet, en tisdag vill jag minnas. Jag har blivit ombedd att utföra en klassrumsobservation i en tvåa och jag väljer en lektion i början av dagen och en i slutet.

Jag inleder mina iakttagelser redan i korridoren, lite på avstånd för att inte skapa onödig uppmärksamhet. Eleverna strömmar till, en del spralliga och andra morgontrötta. På väggen utanför klassrummet hänger krokar avsedda för kläder och ryggsäckar. Fint nybörjarskrivna namnskyltar på olikfärgade papper är fästade med kluddmassa över krokarna. På den motsatta väggen redovisas temaarbeten om rymden i bild och text.
Strax ska en ny skoldag ta sin början.

Det dröjer innan hon kommer (för det är en "fröken"). Eleverna i grannklassrummet har redan släppts in, och deras lärare håller ett hyssjande pekfinger för munnen åt tvåans elever innan hon stänger dörren till sin egen klass. Det är livfulla åttaåringar som möts inför en ny dag och ingen vuxen är i sikte. Några flickor jämför hårsnoddar och hasar ner i sittande sällning lutade mot väggen. Två pojkar är upptagna av den enes mobil och ytterligare en grupp pojkar umgås buffande och brottande i ett hörn av korridoren. 
Då kommer hon, fröken. Lite sen, sådär en åtta minuter.

Redan på håll uppmanar hon sina elever att ställa upp snyggt innan de blir insläppta i klassrummet. I ena handen håller hon en kaffemugg och i den andra mobiltelefonen. Nyckelknippan hänger i en mångfärgad snodd runt halsen. Inget av barnen fäster något större avseende vid hennes ankomst utan fortsätter sina olika mellanhavanden. Eftersom hon har båda händerna upptagna ber hon en av flickorna att hålla hennes kaffemugg medan hon låser upp klassrumsdörren. I samma stund ljuder hennes mobiltelefon. En förälder till någon av eleverna vill ha hennes uppmärksamhet och därför uteblir den snygga uppställningen i korridoren och eleverna viftas in i klassrummet. När mobilsamtalet är slut inleds tillrättavisningar och påminnelser om ordningsreglerna innan eleverna är på plats och tysta tar del av planeringen för dagen. 
Det har nu gått tjugo minuter av lektionstiden. 

Här ska nu min egentliga observation börja. Men redan i samband med frökens, auktoritetens entré, har jag grundlagt en uppfattning. Den må vara fel, men mina farhågor går i en riktning om hur dagen ska fortlöpa: odisciplinerat håglös och utan kittlande kunskapsutmaningar. Som föreläsare vet jag att inledningen för ett anförande är synnerligen viktig. Det sägs att de första fyra minuterna med publiken är avgörande. Det vet jag ingenting om, men min erfarenhet är att kontakten med åhörarna behöver få en engagerad start. Det ger hopp om att det jag har att säga kan skapa fortsatt nyfikenhet.

Det är mot den bakgrunden jag beklagar den misslyckade entré som fröken gjorde, eftersom det innebar att hon tvingades att jaga in sina åhörare till deras platser. Kanske haltar jämförelsen, men jag vidhåller ändå att kvalitén på entréer har betydelse för inspiration och motivation. När fröken och jag sammanfattar mina observationer i slutet av dagen får jag höra hennes tankar kring detta.
Om just entréer.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-