bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

High Speed Journey eller Känslan av sammanhang

Det går undan nu.

En tillvaro i expressfart för folk i farten, för dem i karriären och för den växande generationen präglar levnadsvillkor och möjligheterna att greppa såväl nuet som framtidsmål. Det gäller att hänga med.

Det är inte svårt att konstatera när man själv tillhör dem som har minnen från en tid då det gick ganska långsamt på många olika sätt, ibland enerverande långsamt för den rastlösa. Men man fick vänta, "ge det tid", "låta saken ha sin gång".
   Denna erfarenhet i mötet med intensiteten i dagens livsföring -åtminstone i västvärlden- kan te sig både frustrerande och lockande.

Frustrerande kan det upplevas när tiden för återhämtning, reflektion, väl genomförd beslutsgång i olika sammanhang och med en hygglig överblick över vardagens alla skiftande händelseförlopp saknas- när man erinrar sig tidsutrymmet från förr.

Lockande kan den höjda pulsen och trycket på upplevelser för dagen framstå. Det finns så många möjligheter inom räckhåll, inspirationskällor för självförverkligande och personlig framgång. Här kan överblick och vidvinkelperspektiv i vissa fall kunna ses som hinder eftersom rusning framåt förutsätter ett visst mått av tunnelseende. 

För den som redan har nått höjdpunkten av självförverkligande och sitter nöjd i sin karriärsits kan det vara farligt lätt att undslippa sig en kommentar som att en del "var bättre förr". Höghastighetsmänniskan kan då gripas av vämjelse över vad som skulle kunna benämnas"moralistiska bakåtsträvare".

För egen del -jag som sitter nöjd med mina erfarenheter från "förr", trygg i min erövrade kompetens och tillfreds med att fortfarande vara utvecklingsbar- är jag försiktig med sådana jämförelser. 

Men när jag idag följer rapporteringen om svårigheter att få kvalificerade lärare (och skolledare?) till skolor runt om i det jag vill kalla höghastighetsland, där tidtabeller, felsökningar, reparationsåtgärder. skadegörelse, lyftprogram och ekonomiskt underhåll är ställda under ständigt återkommande analyser för att hålla tempot på utlagd räls mot framtiden -då kan ja inte låta bli att önska.

Då skulle jag vilja upprätta ett stort antal stationer längs denna räls, perronger där det finns möjligheter till utsikt och där skolklasser och deras ledare kan stiga av för att se sig omkring, smälta intrycken, upptäcka nya formuleringar för att beskriva verkligheten idag och reflektera över olika kommunikationsnät.  Nya frågor, annorlunda svar, tiden att tillgodogöra sig upplevelserna av sina lärdomar och upptäckter...

...att uppleva en känsla av sammanhang.

Kanske skulle de kunna lägga ett stickspår lite intill höghastighetsbanan... om liknelsen tillåts.

Kanske skulle de kunna erövra framtiden med eftertanke och i mötet mellan gammalt, nytt och ännu outforskat med samma framgång som höghastighetståget, som energikrävande rusar efter att nå ljuset i slutet av tunneln.

Kanske skulle tillvaron och växandet då kunna ges horisont i ett vidare perspektiv än bara på den dyrt intjänade semestern...






 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-