bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Ledarskapet som gick i baklås

Han kom.
Han såg inte.
Han segnade.


Helst ska man väl bjuda goda exempel  på verksamheter som fått möjlighet att utvecklas tack vare chefer med goda och verksamhetsanpassade ledaregenskaper.

Men ibland kan det vara gott att också fästa uppmärksamheten på det direkt motsatta, det som riskerar att få en verksamhet att närma sig kvävningsdöden.

Därför reflekterar jag här över en av alla sådana händelser som jag i mina olika uppdrag kunnat bevittna.


Verksamheten sökte ny chef
efter en omvälvande etableringsfas. Förväntningarna var höga eftersom behovet av ett insiktsfullt chefs- och ledarskap var stort.  

Efterlängtad, i en utsatt situation, togs han emot och med en karismatisk utstrålning och välformulerade insikter levde han inledningsvis upp till alla de goda kriterier som medarbetarna efterfrågat. Till skillnad från tidigare chefer uppvisade han en lättsam -och till och med raljant- ton med humorinslag som ibland fick några av medarbetarna att skratta medan andra inte kunde tolka skämten. Men skrattade med ändå.

Erfarenhets- och kompetensmässigt fanns inte mer att önska för verksamheten, om man bara litade på hans sätt att visa vägen till framgång. Även chefsrekryteraren hade känt sig övertygad om detta.

Den obligatoriska "smekmånaden" för chefen att inta sin position utsträcktes på hans egen begäran till tre "smekmånader". Anledningen sades vara den oreda som rådde i verksamheten, som han måste analysera och inledningsvis börja åtgärda. 

Tålmodigheten bland medarbetarna började i vissa grupperingar tryta och irritationen i slutna grupper började få fäste. Andra, de mer tålmodiga och anhängare av det nya, karismatiska ledarskapet, fullgjorde med glädje och entusiasm det som ålades dem. Redan under "smekmånadstiden" hade chefen ställt i utsikt att de följsamma skulle komma att belönas lönemässigt. Följsamhet före kompetens, visade det sig senare under chefsperioden som varade ett par år.

De mindre tålmodiga
började delge chefen sitt missnöje, både enskilt och i grupp. Här börjar en intressant -och för en del- och smärtsam period. De som var lätta att identifiera som mycket kompetenta, och tidigare hängivna bygget av verksamheten, fördrevs på olika sätt bort. Andra valde att lämna frivilligt.

Det som samtidgt trasades sönder i verksamheten var den kollegiala samstämmighet som ändå funnits innan den nye chefen tillträdde. Kraften och engagemanget bland arbetstagarna var stort och skulle stärkas ytterligare med "rätt man på rätt plats, chefen.

Av intervjuer med personer på arbetsplatsen framgick en frustration och stor besvikelse över att chefen inte närmare hade satt sig in i verksamheten, än mindre skaffat sig en uppfattning om sina medarbetares kompetens och tankar om att bidra till att vidareutveckla verksamheten. Istället hade man fått en befälhavare som gärna poserade och lät sig applåderas i enskildhet av särskilt lojala medarbetare, de som särskilt skulle belönas.

Här började, av förklarliga skäl, misstro, konkurrens, informellt ledarskap och sjukfrånvaro försätta chefen i bekymmersamma lägen. Inte oväntat segnade resultaten i verksamheten på ett oroväckande sätt. Ekonomiska bekymmer inte minst och inte chefen själv undantagen som för sina insatser löpande byggde på sitt lönekonto.

Rapportering från granskning av verksamheten, i detta enskilda fall i form av resultat och krav på vidtagna åtgärder är "en sorgesam" läsning som Leif GW skulle ha sagt.

Men en stark vilja hos engagerad, stimulerad, motiverad och kompetent personal har med ny kunskap och nya erfarenheter om ledarskapets betydelse fått glädjen tillbaka. Som de numera delar med sin nya chef.

I skolan. 


 

Kommentera gärna:

En liten rubrik.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-