bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Den rebelliske entreprenören

20171107_141233 20171107_141233
Revansch? Eller bara en innerlig önskan?
Fördelen med att bli äldre handlar om perspektiv. Ju äldre, desto mer givande att titta bakåt i mitt fall. 
Jag antar att de flesta i mogen ålder ibland ställer sig själva frågan hur livet har gått till och format den varelse man är idag.

Släktforskningsprogram av olika slag har börjat väcka intresse och får spridning i olika medier. Frågor om arv och miljö har länge styrt forskning om hur vi människor utvecklas och kastat vetenskapens ljus över personlighetsutvckling och karaktärsdrag. Inte sällan har resultat redovisats för hur man kunde bli som man blev, när man inte blev som man borde. I det senare fallet är "borde" som bekant styrt av omgivningens norm- och värdesystem. Det i sin tur betyder att det som gått snett skulle kunna få hjälp att rättas till och införlivas i gällande sociala sammanhang med en angelägen omgivnings engagemang och hängivenhet.

Det var så han resonerade, han som en gång transporterades på båt från Alnö till Lunde, från Medelpad till Ångermanland. En tvååring, med sitt genetiska arv och sin sociala miljö i bagaget, som skildes från en stor syskonskara för att som fosterbarn placeras hos ett alkoholtyngt par som krävde lägst ersättning från det allmänna för hans underhåll. Sexårig folkskola inklusive skolk, uppskattad idrottsman, springschas och odygdspåse ledde till sist, i brist på andra val, att han tog värvning som 17-åring. Karriären i Sollefteå tog slut i och med krigsslutet 1945 och efter att ha varit på rymmen i sökandet efter den biologiska pappan. 

Så här såg uppväxtmiljön ut. Var det då arvet som drev honom vidare till flykten från eländet, till studier och mellanmänskliga samhällsuppdrag? Var det arvet som hjälpte honom att ta ställning till de egna upplevelserna och erfarenheterna. Och att kunna omforma, utveckla och tillämpa dem i yrkesutövningen och i det privata samspelet med andra människor? Var det de egna upplevelserna och erfarenheterna som drev honom till okonventionella initiativ -det som idag heter att "tänka utanför boxen"- i arbetet med människor som idag tillskrivs utanförskap och utsatthet, så kallade socialfall, vanartiga ungdomar, fyllon och kriminella?

"Utanför boxen" var ett främmande uttryck under hans yrkesverksamma tid. "Visselblåsare" likaså. Därför blev det tidningsrubriker när han på Långholmen startade en tidningsverksamhet med de intagna  och dessutom filmvisning med efterföljande diskussioner med desamma. Kan det ha varit Filminstitutet som gav möjlighet till hyra av Super8-filmer och en pärm med instruktionsblad om vad filmerna handlade om? Hur som helst; När filmen "Trähästen"  hade premiärvisning inom lås och bom för en liten utvald publik blev rubrikerna "Långholmen lär fångarna att fly " - en rubrik som sköt långt över målet för vad filmverksamheten hade för innehåll och syfte. Så den fortsatte. Det visade sig att den var en bra ventil för både talträngda och frispråkiga intagna (och plitar!) att ge uttryck för känslor och synpunkter.

5-öresdekalen blev, precis som filmvisningsverksamheten, sanktionerad av högsta ledningen -i efterhand. Det vill säga processen var redan igång, idérikedomen omsatt i praktiken med framgångsrikt resultat, så då var väl allt okej, då. 5-öresdekalen var ett sätt för handlarna runt Långholmen att slippa inbrott, vilket hade drabbat dem under en tid. Genom att fästa en dekal med bilden av en 5-öring på ytterdörren visade de att de stöttade internernas verksamhet med 5 öre per intjänad krona. På 50-60 talet var detta en icke föraktlig summa. Information om kampanjen spreds via internernas egen tidning, vilket väl i viss mån bidrog till att intagna på permission undvek att olovligen ta sig in i 5-öresmärkta butiker. Lojalitet, liksom.

Det är för mig okänt hur länge kampanjen pågick, men de pengar som kom in i kombination med tiggeri (idag heter det sponsring) hos bokförlag för att inrätta bibliotek, filmhyra, skönhetsprodukter till kvinnliga intagna med kosmetologinstruktioner från företaget Shantung, krävde ett envist engagemang av en entreprenör utan egenintressen. Jo,resultatet av engagemanget gav näring till ytterligare engagemang och tilltro till människors förmåga. På så vis ett egenintresse.

Nya rubriker blev det den dag då det blev känt att en socialbyråkrat inom dåvarande Social- och Nykterhetsnämndens verksamheter vägrade att inordna sig i det nya systemet där klienter skulle benämnas med personnummer. Kanske var det sekretesskäl som utgjorde de nya direktiven, men för honom kom personnumret i andra hand, förnamn och efternamn i första. Alltid. 

Internt föll inte den rebelliske entreprenörens åsikter i god jord när han klargjorde att de som arbetade närmast de behövande, hjälpsökande på fältet borde ha högre lön än de som var ankrade vid skrivborden. En fråga om professionellt ansvar uppstod. Själv byråkrat med åren hade han svårt att förstå resonemanget om ansvar, inordnade sig men lade samtidigt alltmer tid för "hembesök", som t ex hos "uteliggarna på Högalid".

Som handledare till  lyhörda studenter från Socialhögskolan fick han modet och styrkan att driva sin linje om personligt bemötande. En och annan minns hans övertygelse om att i sin yrkesutövning vara både medmänniska och professionell i mötet med hjälpsökande (idag "utsatta"). Eget "arv och miljö" vägledde honom i övertygelse, vilja och mod.

I denne föregångares, med fötter större än mina, fotspår har jag trampat. Ibland med framgång och ibland vilsen. Jag tror inte att det har med arvet att göra, bara, utan att miljön är så annorlunda idag. Stängsel och murar för gränslösa visselblåsare och rebelliska entreprenörer reser sig myndigt i vår moderna och väl tillrättalagda tid. Arvet förvaltar jag, men i miljön går jag då och då vilse. För vad passar sig att göra? 

Handlingar "utanför boxen" kan antingen belönas eller bestraffas -allt beror på avsikten och vad den omgivande miljön tillåter. Han hade blick för det möjliga och för vad som BORDE vara det tllåtna.

 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar