bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

"wetoo" eller: Som om skolan skulle gå fri

Samtidigt som "metoo"-rörelsen lyfter på locket till det präktiga Sveriges illaluktande, moraliska avloppsbrunnar beskriver Barn-och elevombudsmannen i nyhetsmedia kränkningar av olika slag mot skolelever. Han beskriver samtidigt anmälda händelser mer som "toppen på ett isberg" än som avloppsbrunnar.

På vågen av modet från "metoo"-drabbade är det kanske läge att göra en djupdykning från skolvärldens isberg, "wetoo".

Hela den svenska skolan ska självklart inte misstänkliggöras, men i de fall kränkningar och diskriminering av barn i beroendeställning till vuxna, i ett system som som det medför plikt att delta i under många år av uppväxten, skolplikten, så förtjänar deras röster att bli hörda precis som kränkta kvinnor i "metoo".

Vad görs då för att stärka barns trygghet i skolvärlden? Från politiskt håll är det inte svårt att se avsikterna för att skapa en god skola. Skollagen är en klippa att hålla sig i för att säkra barns kognitiva och sociala utveckling. Krav är tydligt formulerade. Regelverk med ålägganden att följa och myndigheter har tillskapats för att hålla kontrollen för att landet ska ha en jämlik och jämställd skola. Så långt allt gott och väl vad gäller intentionernas väg mot resultat.

Och ändå...
All politisk vilja och handlingskraft, forskning om barn och lärande och myndighetskontroll till trots, upplever idag (och säkert långt tillbaka) elever i svenska skolor kränkningar begångna av skolpersonal. Skillnaden mot andra arbetsplatser är ju att vuxna kan flytta på sig, söka nytt jobb, om de händelsevis inte skulle trivas. Det är inte självklart för barn, såvida de de inte har en vuxen som företräder dem, tror på dem och befriar dem från plikten att fullfölja sina år på en illa fungerande arbetsplats.

"metoo"-drabbade vuxna inom teatern och andra kulturformer adresserar ett kravfyllt önskemål till sina arbetsgivare att inte skydda personer som är förövare och på så sätt tjäna pengar på deras och utsatta kvinnors yrkesvardag i form av publikintäkter, bidrag och annat. Det är bra uttryckt, för samma sak gäller ju faktiskt för skolelever. Varje elev genererar skolpeng som ska driva institutionens verksamhet och deras hemsidor vill, inför föräldrarnas val av skola för sina barn, framstå så förträffliga som möjligt. Skolinspektionens beslut och kommentarer på myndighetens hemsida kan vara graverande när en skola ska hävda sig i konkurrensen med andra. Anklagelser om övergrepp är förgörande för för såväl huvudmän -offentliga och privata- och därför måste skolpengen värnas. Det kan man göra genom en sk tystnadskultur eller genom en normaliserad syn på barn, hur de kan få behandlas och där tillvägagångssätt lätt kan överskrida alla gränser utan att vuxna ställs till svars. 

Jo, ibland -när föräldrar har tilltro till sina barns berättelser och väljer att driva problem vidare - kan det bli både rubriker och skadestånd.

Hur kan jag hävda att det förhåller sig så här? 
Som verksam i skolans värld under en trettioårsperiod, som pedagog, konsult och skolledare har jag bevittnat olämpligt uppträdande från skolpersonal riktat mot elever. Jag har mött elevers frustration när de inte blivit trodda när de klagat hos skolledningen eller att vuxna med makt valt att förminska kränkta elevers upplevelser. Lyckas man inte lugna eleven, så infinner sig föräldrarna. Situationen kan då bli plågsam i en diskussion med anklagelser, försvar, misstro och rena lögner. Efter ett sådant möte är det inte ovanligt att både elev och föräldrar blir en nagel i ögat för verksamheten och det har hänt att kränkningarna från personal har förstärkts ytterligare. 

Elever som utsätts för kränkningar av skolpersonal inför andra klass- och skolkamrater kan  i värsta fall bli lovligt villebråd för mobbning av sina jämnåriga. Sådana exempel finns det gott om. "Barn gör som vuxna gör"... Har aversionerna mot en elev manifesterat sig så att all skuld och skam förväntas bäras av den utsatta eleven, brukar skolflytt med hjälp av föräldrarna bli aktuell eller att eleven börjar skolka, en icke önskvärd utveckling när skolan är som viktigast.  

Händelser som jag som mellanchef upplevt som särskilt upprörande är när personal dragit ner byxorna på småpojkar inför barngruppen -och sedan förnekat tilltaget trots vittnen. Det har handlat om utskällningar från rasande lärare där lågstadiebarn gråtande lämnats därhän i korridorer. Det har också handlat om örfilar, knuffningar och stryk av vuxna karlar som ansett sig ha rätt att gå i självförsvar mot låg- och mellanstadiebarn...  Att utvisa barn ur klassrummet, eller att systematiskt ignorera  dem är andra metoder som nyttjats vid behov. Och det har varit vardag med nedtystad mobbning och ursäkter till föräldrar med sekretessbestämmelser i ryggen. Katalogen kan göras lång, alltför lång.

I den chefsposition jag hade var det självklart att ta upp sådana händelser med högste chef och att ingripa. Deprimerande nog blev det oftast att dra det kortaste strået. Bortförklaringar och ursäkter, dribbling med skuldfrågor som i första hand riktades mot elever och deras föräldrar- allt medan oron att verksamheten skulle få dåligt rykte och personal tvingas sägas upp på grund av indragen skolpeng malde. Konsekvenserna för ett ingripande mot olämplig skolpersonal beskrevs många gånger som rena dödsstöten för verksamheten. Lojalitet påkallades. Lojalitet som gisslandrama, samvetsnöd som skavsår...

Det var aldrig svårt att lämna de arbetsplaser med den moraliska kompass som tillät vuxnas övergrepp och trakasserier mot barn. Kanske hade jag bara otur i valet av arbetsplatser, förhoppningsvis representerar de bara undantagen.

Som pedagogkonsult har jag genom åren kunnat bidra med analyser, handlingsplaner och strategier där ledningspersonal och huvudmän  har vågat tillstå "wetoo".

Att djupdyka i de vatten som omger toppen på isberget är kanske ogörligt. Det mesta är nog redan reglerat i lagar, förordningar och preciserade regelverk. Moral, heder och tolerans är oskattbara kvalitetsnycklar för en lagstadgad verksamhet som ska hålla sig flytande och där barn ska lära sig att göra som pålitliga vuxna.
Nu och i framtiden.

 

-Låt oss kolla djupet på isberget ,nu när vi har hittat toppen!
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar