bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

När klappen blev en snyting

Vissa saker sitter djupt, så djupt att händelser från barndomen ännu inte i vuxen ålder har hunnit frigöra sig. Jag tänker på t ex  idel besvikelser när det kommer till presenter, julklappar, betyg i skolan, och senare löneförhöjningar... Sånt som man så innerligt önskat och tyckt sig ha förtjäna -men som uteblev.

Så småningom, med stigande ålder och visdom, fick man lov att lära sig att den sorg och besvikelse, som andra åsamkat det lilla barnet, antingen var uttryck för orättvisa eller -ännu värre- avundsjuka. 

Må så vara, orsaken blir inte det avgörande i första hand. Det är känslan av förlust, av utebliven tillfredsställelse och bekräftelse som de egna förväntningarna närt i dagdrömmar och uttalade önskningar som sätter spår. 

Leksakspianot, det röda med målade svarta tangenter på de skrällande, ostämda vita i två och en halv oktav, var en jul en förväntan och ett uttalat behov. Ingen i den närmaste vuxna omgivningen kunde ha undgått detta. Och ändå: det klingande paketet under granen tilldelades den förtjusta kusinen efter släktens ymniga julbord. Det fanns inte utrymme att visa missunsamhet, särskilt inte när kusinen blev så glad och då hennes glädje smittade av sig på de vuxna som applåderade av delad förtjusning.  Medan klumpen i halsen växte trängdes tårarna i ögonvrårna utan att rinna över. Det hett åtrådda leksakspianot hade sorgligt nog gjort kusinen lycklig.

Att ens kommentera besvikelsen över julklappen som uteblev var helt uteslutet. En sådan sorts sorg passade sig inte så länge det fanns barn i Afrika som svalt. Sånt perspektiv måste man ju också ha här i världen. Man fick tygla sin längtan efter lyx. Något rött leksakspiano skulle aldrig någonsin mer stå på önskelistan.

Besvikelser och misstag ger inte sällan möjligheter till kreativa strategier. På så sätt blev det rutin att av sparade slantar köpa något man  gärna själv skulle vilja ha, slå in det fint i paket och lämna till föräldrarna när de hade bemärkelsedag. Eftersom presenten inte passade deras vuxentillvaro, så hamnade den till slut där den hörde hemma. För när önskningar och förväntningar kolliderar med besvikelser, infinner inte sällan möjligheten hos den kreativa att tillämpa färdigheten manipulation.

Känslan av orättvisa -och avundsjuka- i kampen om betyg i skolan kan leda till en livslång frustration. Möjligheten att manipulera sig till goda betyg kan ju ta formen av fusk. Men den metoden är rätt riskabel. Minnet av klasskamraterna som med triumferande leenden högt deklarerade sina betyg inför klassen, och som slöt sig samman i en självutnämnd elitklick, var också de utseendemässigt mest attraktiva. Begåvning och skönhet hörde ihop, absolut. Självkänsla, självförtroende, begåvning och skönhet var oslagbara enheter särskilt när de sammanföll i en och samma individ. Det ställdes krav på att få tillhöra. Den som inte uppfyllde kriterierna kunde åtminstone bli näst bäst eller nästnäst bäst. Betygen och skönheten bestämde grupptillhörigheten. 

Med bittra erfarenheter av att inte passa in, trots klappar i paket och på axeln, riskerar man att bli uppgiven. Motgångar -eller ouppfyllda förväntningar- kan upplevas som snytingar istället för trampoliner att öva självförtroendets saltomortaler på. Att skatta sin egen förmåga i förhållande till sin egen begåvning, sina egna förutsättningar och sitt eget skönhetsideal blir möjligt först när man vågar studsa högre och högre och säkert landa med båda fötterna.

Istället för leksakspiano bör man önska sig en trampolin!


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-