bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Busets idé och estetik

Utan att ha något som helst vetenskapligt underlag i ämnet bus tillåter jag mig att filosofera på egen hand i detta fascinerande ämne. För det måste man väl ändå ha rätt till?

När det gäller bus kan man säga att kärt barn har många namn: pojkstreck (flickstreck finns inte än mig veterligen), rackartyg, dumheter, jävulskap, jävla påhitt,... 

Dessa ord förekommer oftast när det gäller det " riktigt unga buset". Nästa nivå  -"ungdomsbuset"- benämns ibland också pojkstreck, såvida tilltagen inte klart och tydligt, och på ett för allmänheten upprörande sätt, överskrider gränsen för kriminell handling. Då är ju risken stor att man straffas hårdare än med en åthutning, eftersom man är straffmyndig vid femton års ålder. 
Någon vuxennivå för bus finns inte. Man åker dit direkt om överträdelser mot ordningsstadga och lag har begåtts. Inte ens om förklaringen är att man ju varit alkoholpåverkad vid överträdelsen hjälper. Då blir det istället dubbelt värre.

Gränsdragningen mellan bus, pojkstreck, civil olydnad, vandalism och kriminell handling kan för den oinvigde upplevas som obestämd, luddig. Men gränsöverskridande handlingar, de som strider mot våra samhälleliga normer och värderingar och sådana som utmanar vårt förhållningssätt till desamma, förtjänar ändå att belysas från busens perspektiv också, tycker jag.


 

Idéinnehåll och kreativitet.

Redan i tidig ålder kan man få uppleva avskildhetens tänkarhörna, även kallad skamvrå. Senare i livet kan det kallas rums-/husarrest och i extremfallet cell. Det inträffar när buset får konsekvenser. Den idé som man genomfört med uttänkta strategier och stor kreativ tankemöda har visserligen fått önskad effekt på dem eller den som drabbats, men som utförare kan man få en tids ensamtillvaro, vilken antingen kan leda till insikten om trista konsekvenser för egen del eller till nya kreativa idéer efter avtjänad tillrättavisning. Allt hänger ju på vem man är och vad man vill. Och inte vill.

Till exempel kan det vara så att man inte vill att kompisen ska ha de där fina gympadojorna som man själv så länge eftertraktat utan gehör hos föräldrar. Då kan det bli till en skönhetsupplevelse och mäktig tillfredsställlse att gömma undan den ena -eller båda!- skorna för kompisen, exempelvis i gymnastiksalens omklädningsrum. Helst ska det hela ske utan vittnen, eller också tillsammans med någon annan som förstår behovet och glädjen av att kunna sabotera utan att bli upptäckt. Ibland blir man dessvärre avslöjad och det är då ensamtillvaron inträder.


Andra exempel kan vara snatteri i närbutiken, hot om våld mot kompis -även kallat "våld på skoj"- lite rån mot jämnårig eller yngre (också kallat "våld på skoj" ibland), stenkastning på bilar, bussar och tåg, fixa bilbrand, bära vapen fast man inte får (oskuldsfullt pojkstreck/missförstånd), väskryckning och misshandel av något slag. 

Om man har haft möjlighet att utveckla sin kreativitet och sin strategiska förmåga kan mna som vuxen nå viss framgång med vuxenbuset bedrägeri, till exempel. Idén här är densamma som i barnbuset, nämligen att få det man vill ha för att kunna göra vad andra gör, eller för att kunna få göra sådant som andra bara kan drömma om att få göra. 

 

Strategi och estetik

För att genomföra ett bus måste man tro sig om att kunna göra det. Det är här som det strategiska tänkandet kommer in. Den förslagne(a) busen kan inte tillåta sig att vara för impulsstyrd, eftersom det kan leda till upptäckt och oönskad ensamtillvaro. Istället måste väl genomtänkta strategier (hänvisar här till Sickan i Jönssonligan) leda till framgång. Ibland kan det löna sig att vara några stycken om buset, vilket förutsätter närmast livslång lojalitet för att undkomma samhällskorrigering.

Det rent estetiska, skönheten, i det genomförda buset är den stund då målet synes uppnått. Det kan vara att få ta del av den förtvivlan som offret för buset uppvisar, den ilska och upprördhet som ekar i skolkorridorer, på gator och torg, i hemmets annars lugna vrå...
Klimax kan uppnås när löpsedlar i kolsvarata rubriker kräver hårdare tag eller när tv visar resultatet av krossade butiksfönster, brinnande fordon, halvt nedbrunna skolor och nån gammal tant som intervjuas med gipsad arm i närbild efter en lyckad väskryckning. 

Skönheten består i att det blev som man tänkt. Det prydliga och normala ligger krossat, lidandet hörs lång väg och själv får man tillhöra dem som får glädjas över sin kreativitet att kunna skapa rättvisa.
För egen del.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar