bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Jag minns en lärare som...

Seminariet har tagit tjugo minuters paus, men samtal kring ämnet hänger kvar bland deltagarna runt fikabordet. Några är vältaliga och engagerade medan andra gör inlägg medan eftersök på information eller förströelse på mobilen pågår.
Ämnet?
"Jag minns min barndoms skola. Förebilder, metoder, framtidstro".


Om vi ser till att överhöra konversationen vid ett av borden, framträder minnesbilder inte oväntat av de mest skiftande slag. Beroende på ålder, skolform, glesbygdsskola eller skola i tätort  blir jämförelserna ändå likartade i grunden.
Några kommentarer snappar vi upp. 

"När jag gick i ettan eller tvåan ville jag leka skola nästan hela tiden med mina yngre kompisar", säger hon runt dryga femtio vid bordsänden . "Och självklart skulle jag vara fröken efterom jag vissrte hur en fröken skulle vara. Jag avgudade min fröken för att hon kunde allt, hon var söt och så hade hon skärt nagellack".
Den något äldre, lätt gråsprängde, drar med pekfingret över mobilens display.
"Ja, det var tider det, när könsrollerna var tydliga och klara", flinar han och tillägger; "Killarna spelade fotboll och bråkiga killar fick gå i obs-klass..."
"...och tjejerna hoppade hage eller slängrep och var allmänt skvallriga och inställsamma", avbryter hon vid bordsänden. 
"Herregud", säger en ung man, " vem sjutton leker skola idag?"
     Leenden sprider sig över bordet.
"Nä, för vem vill härma stressade, vrålande lärare?", säger hon som varit i branschen i två år
"Hur tror du då att dina elever kommer att minnas dig när de tänker tillbaka?", tänker han med mobilen högt.
"Ingen aning", svarar den unga läraren. "Kanske som jag minns mina, det vill säga när dom var där och inte bara avlöstes av vikarier. Hela högstadiet. Det var då jag bestämde mig för att bli lärare, för att få barn intresserade av kunskap och..."
"... och så har du blivit stressad och vrålande istället? På bara två år?" undrar en kollega från grannskolan.
"Tja, men vad gör man..."
"Jag förstår precis", meddelar han som hittills suttit tyst. "Ibland går det ju inte ens att ha en vettig genomgång för allt tjafs och sena ankomster".
"Vet ni", säger hon från grannskolan, "jag hade en vikarie nyss, som så fort ungarna undrade över något, så fick dom svaret att googla..."
"Snyggt jobb", svarar mobilmannen. "Kanske skulle man låta sig inspireras... Följa kursplanen och moment för moment i planeringen uppmana eleverna att googla fram svaren hemma. Det skulle sänka kostnaderna för datorinköp och underhåll och så skulle det bli lugnt på rasterna..."
Ett spritt fnittrande över bordet medan det är dags att skölja ner det sista kaffet och få sig istoppat resten av seminariet.
"Jaha", konstaterar hon vid bordsänden, " i vanlig ordning snackar vi om oss själva. Undrar förresten vad det här seminariet ska leda till. Något vi inte redan vet, kanske?"
"Mm, skulle väl vara framtidstron, då..." 

                                              "Förresten, kolla mitt nagellack!"

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar