bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

NÄR SKYGGLAPPAR BLIR TILL SVEK eller TYSTNAD SOM KULTURYTTRING

Ordet tystnadskultur möter oss allt oftare i media nu. Det dyker främst upp i suspekta sammanhang som vid övergrepp, skumraskaffärer och där kriminaliteten styr. Men vem vill väl förknippa kultur med samhällets avigsidor? Kultur är ju jordmånen för god tillväxt och rik skörd.

Snart är det val i Sverige. Media rustar för feta, säljbara rubriker och vässade inslag.  "Ropen skalla, rubriker åt alla!", har blivit vår kulturmegafon. #metoo-rörelsen satte fokus på antitystnad medan synen på visselblåsare inte är helt utredd här i landet. Hur är det med dem som är benägna att följa lagen men som riskerar att betraktas som svikare om de gör det? 
Röster höjs för skärpta och nya lagar, ökade polisiära insatser och till och med tankar på militärt stöd i samband med ungdomsbrottslighet.

Men vänta!
Har vi verkligen prövat allt innan sådana insatser måste vidtas?
Måste vi krångla till det?
Följer vi lagar som redan finns... eller?


Vi kan ta skolan som exempel

I dagens debatt kring den ökade barn- och ungdomskriminaliteten höjs inte röster bara om repressiva insatser. Mildare och mer förhoppningsfulla är ropen på stöd från "civilsamhället" (också ett frekvent begrepp i sammanhanget), det vill säga samhällsinstitutioner som exempelvis skolan. Nästan alla politiska företrädare utlovar "ökade resurser" (pengar att användas till...) till skolvärlden -det behövs och är bra!-  med bättre utbildade lärare och alldeles extra bra, utbildade lärare till "socioekonomiskt utsatta områden" (ännu ett frekvent använt begrepp). Frågan vad som menas med extra bra där i verksamheten.
     Att vara ämnesskicklig och pedagogiskt mångsidig är en sak. Att känna sig försedd med munkavle är en helt annan. Då gör "extra resurserna" ingen nytta. 

Om vi, precis som på lågstadiet, tränar addition fram till ett resultat kan det utifrån summan se ut som att resultatet är rätt, gott. Om facit säger att det är rätt, förstås.


Ett exempel:
socioekonomiskt utsatta områden + ökade rersurser + insatser från civilsamhället = vidtagna åtgärder för välfärden


Men i detta räkneexempel har vi glömt en viktig faktor för att i grunden få en mer korrekt summa, nämligen tillämpningen av lagen.



Skygglappar på eller av?

Socialtjänstlagen kap 14 1§ och  Skollagen 29 kap 13 § ( sök dig fram)

Har vi en benägenhet här i vårt land att invänta "rätt ögonblick", att inte "förhasta oss", "att inte få en massa tjafs", att "kanske kränka någon" , "att göra fel"..?

Kan rädslan göra oss till lagöverträdare i all välmening eller händer det att vi kringgår lagen för att det kan gynna vår verksamhet?

Att "stå sig i konkurrensen", "att inte få dåligt rykte", "att det inte är meningsfullt eftersom ingen ändå gör nåt", "att inte stöta sig med föräldrar, kunderna"...

                      Spotlights på skolansvar?  Varför inte?

Oavsett vilket skäl man har för att i skolan inte följa lagen, så borde det vara ett krav på att detta verkligen görs - samtidigt som samhället ropar på polis! - medan tid är. 

Vad skulle inte kunna förebyggas om alla de välkända tecken som antyder att barn inte har det bra - och som skolan har stor kunskap om- uppmärksammades och togs på allvar?


Vad skulle inte kunna åtgärdas i tid om

  • de som omfattas i SOL 14 1§  får kunskap om vad som åligger dem
  • inte chefen påstår att anmälningsskyldigheten endast ska omfatta just ledningen
  • inte skrämsel om hot avskräcker anställda att göra anmälan (med stöd av varandra vid behov)
  • om inte tystnadskultur och lojalitetsprinciper står ivägen för hjälpinsatser för familjer (och inte bara i "socioekonomiskt utsatta områden")
  • inte kollega/chef åtar sig att prata ensam med familjen ( som redan är känd i skolan för att "slippa göra anmälan")
  • inte uppfattningen om elevs beteende stannade i personalrum och i långrandiga möten inom elevhälsan (utan att göra anmälan) och utan att eleven får hjälp
  • barn och deras vårdnadshavare möts med respekt och omtanke - och att de upplever det!


Skolan (och förskolan) som andra instans i det brottsförebyggande arbetet
Det är i hemmet som grunden om rätt och fel utifrån samhällets normer och värderingar läggs.  Men idag har familjebegreppet utvidgats för många barn och ungdomar genom internetkontakter. Det kan vara sådana kontakter där vårdnadshavare, oavsett var, befinner sig i ett verkligt utanförskap. Familjebegreppet har förändrats. 

Men fortfarande finns ett fungerande civilsamhälle som ska bygga på öppenhet, att det inte är fult att få hjälp, att kommersiellt utnyttjande inte ska styra barns och ungdomars tygghet och utvecklingsmöjligheter.

Det gäller att våga, att hitta trygga samarbetsformer i vuxenvärlden för att lossa på munkavlar och våga gå med öppna ögon. 

Kan valet hjälpa till med det eller har vi faktiskt möjligheter redan nu?

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar