IMG_4099

Gamla kvinnor, mor och dotter

Är banden mellan mor och dotter av ett särskilt slag?
Kan gamla beteendemönster och upplevelser leva kvar långt upp i åldern som obearbetade minnen, såväl tragiska som komiska?
Kan barnperspektivet överleva som något manifesterat, orubbligt både på gott och ont i en relation - ända intill döden?
Vore det fel att känna lättnad och befrielse istället för sorg och saknad när en mamma dör?
Eller kan tiden verka som en osynlig, nästan omärkbar guide till försoning?

Får man skriva om sådant?

Jag har gjort det i romanform och boken hoppas jag snart kunna dela med mig av.
Frågan är: kvinnor, gamla kvinnor - vem bryr sig om dem som föder och lämnar över från generation till generation?

Jag fascineras!

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-