bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Framtiden längs stigen av nyfikenhet, upptäckter, erfarenheter och ny kunskap

Mycket att uppleva och ta ställning till innan man måste vara långledig

Vad  kan man bli värd i vikt och betydelse när man blir stor?

Hoppas någon har tid med mig...

Ur boken "ROBOTTIDER - medan kärleken får vänta. Om barns uppväxtvillkor i masskulturens spår." (Didi Örnstedt, förf / Björn Sjöstedt, konstnär, författare. Utgiven på BILDA förlag, 1990).


 

...så att jag kan längta efter att få växa

SVENSK BARNDOM

De kommer därifrån och hit.
Vi har varken sett eller hört talas om dem tidigare.
De är okända, annorlunda, inte alls som vi.
Dessutom låter de konstigt, omöjliga att förstå
Och de tänker tydligen stanna här...

Vi tog oss därifrån och hit.
Vi lyckades hitta ett nytt hemland.
Vi har blivit väl mottagna och vill bidra till landet.
Vi vill lära oss det nya språket.
För vi ska ju stanna här.


 

NYHETER

There are no entries for this period.

Bloggsidan
BYGGA FRAMTID

 

2020 > 03

Fara på färde, gränssättning, analys, samhällsnytta... Antipandemiskt förhållningssätt världen över... Stängda nationsgränser och inhemska begränsningar för mänsklig interaktion...

Migrationssituationen?
Nej, coronaviruset covid-19.

Tänk att det skulle krävas en hotfullt drabbande mänsklig virussmitta med nationalekonomiska än mer hotfulla konsekvenser för att upptäcka och bekräfta vikten och betydelsen av medborgerlig samexistens. Rädda sig den som kan! Nationell samling! Land för land! Gränsskydd så att människor i produktion ska kunna överleva! Friska människor som ser till att ekonomierna gränslöst kan förflyttas världen över och få börserna att inte förblöda!

I samstämmigt solidariskt förhållningssätt världens kontinenter emellan ser Sverige till att värna sin egen befolkning - såväl till hälsa som nationalekonomiskt. I likhet med varje nations intresse av överlevnad sätter Sverige samhällsfunktioner genom integrerade mänskliga relationer i centrum - och ansvarar för sitt lands bästa först. Här finns inga lönsamma förutsättningar att särskilja människor. Man slösar inte på sin befolknings ärliga vilja att att bidra till landets bästa.  Detta får omvärlden att i detta läge tacka sina sverigevänner. Precis som vi uppskattar de globala insatser som på samma sätt görs, land för land, kontinent för kontinent. Eller hur planetenvänner?

Läs hela inlägget »

Det var ett tag sedan jag var här i bloggen, för under ett drygt år har jag befunnit mig i utlandstjänst. Eller rättare: det känns som om jag har varit det. Det är en dryg halvtimmes promenad, eller åtta minuter med bil, från min ytterdörr till Rinkeby. Väl där kände jag mig till en början som en invandrare med svårigheter att få ögonkontakt med människor jag möter, än svårare att kommunicera ett hej. Det förväntas liksom inte att en sån som jag skulle kunna vara kontaktsökande och därmed skulle uppskatta ett hälsningsutbyte. Men det dröjde inte länge förrän jag kände mig som en riktig rinkebybo.

Uppdraget var att som volontär medverka till att utveckla en verksamhet för och med utlandsfödda kvinnor, främst från Afrika och Mellanöstern. Eftersom jag under femton års tid arbetat som skolledare på bl a Järvafältet där elevunderlaget representerade många olika språk, blev det på ett sätt en trevlig återkontakt med några av dem - nu med deras mammor och systrar. Men flertalet kvinnor var nya bekantskaper för mig. 

I skolan var kontakten med vårdnadshavare tämligen formaliserad eftersom fokus var på elevens behov och utveckling. I sådana sammanhang tyckte jag mig vara väl införstådd i elevernas levnads- och familjeförhållanden, vilket var nödvändigt för att veta vilka förväntningar skolan kunde ha på vilket stöd hemmet kunde erbjuda. En del missförstånd hörde till vardagen och möten med vårdnadshavare och tolk kunde höra till vanligheterna.

I min nya roll som volontär i Kunskapshust i Rinkeby blev jag snabbt varse hur lite jag i själva verket kände till om de hemförhållandena och levnadsvillkor som eleverna i allmänhet kom från. Naturligtvis fanns det ingen gemensam nämnare för allas hemförhållanden - utom i så fall kärleken till barnen och drömmen om att det skulle gå dem väl i skolan och senare. Mötet med mammor, nyblivna mammor och gravida kvinnor med önskningar för sina barns framtid blev omtumlande på många olika sätt. Språksvårigheterna var jag ju bekant med och blygheten att prata svenska för det "kunde ju bli fel". Denna hämning föranledde många att år efter år hålla sig till varandra och sitt modersmål medan deras barn "tog hand om svenskan". Här hade vi många saker att diskutera - på svenska, så gott man kunde och hade mod till.

Sociala nätverk, främst kvinnor emellan, skapade förståelse för hur släktförhållandena såg ut och dynamiken inom släkten.  Matvanor, skönhetsknep, familjekontakter i hemlandet, barnbekymmer och glädjeämnen, bröllop och separationer, våld och kriminalitet var gemensamma samtalsämnen vid sidan av kunskapsspridningen om det svenska samhällets alla möjligheter till delaktighet och inflytande.

En påtaglig skillnad till mina ursvenska väninnor bestod mina nya bekantskaper av en öppen hjärtlighet och generositet. Att äta utan att bjuda var det aldrig tal om. Omtanke, deltagande och öppet visade känslor tilltalade mig som har behov av tydlighet,

Efter ett år avslutade stadsdelsförvaltningen i Rinkeby-Kista verksamheten som drevs av Somaliska Mediaföreningen i Rinkeby under kvinnligt ledarskap. Det var sorgligt eftersom jag börjat få kunskap och insikt i frågor som jag från mitt begränsde skolperspektiv inte haft en aning om. 

Med mina nya erfarenheter ser jag fram emot nya möten, samtal och framtidsinriktade idéer.

 

Läs hela inlägget »