bkpam2134409_9107f6d75367467ab2bf883791ac105e

Framtiden längs stigen av nyfikenhet, upptäckter, erfarenheter och ny kunskap

Mycket att uppleva och ta ställning till innan man måste vara långledig

Vad  kan man bli värd i vikt och betydelse när man blir stor?

Hoppas någon har tid med mig...

Ur boken "ROBOTTIDER - medan kärleken får vänta. Om barns uppväxtvillkor i masskulturens spår." (Didi Örnstedt, förf / Björn Sjöstedt, konstnär, författare. Utgiven på BILDA förlag, 1990).


 

...så att jag kan längta efter att få växa

SVENSK BARNDOM

De kommer därifrån och hit.
Vi har varken sett eller hört talas om dem tidigare.
De är okända, annorlunda, inte alls som vi.
Dessutom låter de konstigt, omöjliga att förstå
Och de tänker tydligen stanna här...

Vi tog oss därifrån och hit.
Vi lyckades hitta ett nytt hemland.
Vi har blivit väl mottagna och vill bidra till landet.
Vi vill lära oss det nya språket.
För vi ska ju stanna här.


 

NYHETER

2020 > 07

"Medan hon dör" är en roman byggd på självbiografiskt stoff. Den har hämtat reflektioner, föreställningar och vanföreställningar utifrån barnperspektiv, från såväl barns som vuxnas utsiktspunkter under ett drygt halvsekel.
    En förhoppning är att boken ska kunna tjäna som underlag för givande samtal i t ex bokklubbar, i förälda-/pedagogutbildningar men också kunna vara en vandring av upplevelser med sig själv som barn  och vuxen under många decennier - och kanske fortfarande, i nutid.
     Synen på barn - vuxenrelation är föränderlig över tid, men häpnadsväckande mycket verkar bestå ända in till döddagar.


"Medan hon dör"   ges ut på Vulkan förlag om några veckor. Den kommer att finnas i såväl tryckt som e-bok, Vulkan Förlag 


Det går också att beställa  boken direkt från mig genom att fylla i nedanstående formulär, så kontaktar jag dig via din e-postadress inför leveransen. 

Ange antal ex i meddelanderutan.

Prisuppgift: 189 kr (inkl. moms) + porto

Bästa hälsningar
Didi Örnstedt

 

Läs hela inlägget »

Bloggsidan
BYGGA FRAMTID

 

2020 > 07

Är banden mellan mor och dotter av ett särskilt slag?
Kan gamla beteendemönster och upplevelser leva kvar långt upp i åldern som obearbetade minnen, såväl tragiska som komiska?
Kan barnperspektivet överleva som något manifesterat, orubbligt både på gott och ont i en relation - ända intill döden?
Vore det fel att känna lättnad och befrielse istället för sorg och saknad när en mamma dör?
Eller kan tiden verka som en osynlig, nästan omärkbar guide till försoning?

Får man skriva om sådant?

Jag har gjort det i romanform och boken hoppas jag snart kunna dela med mig av.
Frågan är: kvinnor, gamla kvinnor - vem bryr sig om dem som föder och lämnar över från generation till generation?

Jag fascineras!

 
Läs hela inlägget »