IMG_4099

2020 > 09

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

När det gäller skolvalet är valfriheten inte kompatibel med likvärdigheten och jämlikheten så länge som vårdnadshavare får avgöra valet för sitt barn. 

När friskolorna startade med olika profiler, och med samma skolpeng som de kommunala skolorna, lades samtidigt grunden för en ny marknad.  Läroplaner och kursplaner är kartan oavsett skolform och kriterier för hur eleven ska komma i mål är formulerade, lika för alla. Läroplan och kursplan anger vad skolan ska utrusta eleven med och varför. Men HUR, tillvägagångssättet bör vara för en lyckosam målgång är en pedagogiska angelägenhet för varje skolenhet.  Men man får förstås inte göra hur som helst ändå. Statliga Skolinspektionen gör nedslag på verksamheter som inte beter sig anständigt utifrån givna riktlinjer. Det gäller såväl kommunala skolor som friskolor.

Det finns en märklig skillnad på sättet att driva skola i landet.  Den kommunala verksamheten omfattas av offentlighetsprincipen, en värdefull tillgång för medborgarna, medan friskolor kan drivas av föreningar, stiftelser och bolag där uppgifter om verksamheten förblir "hemliga". Huvudmannaskapet får här en avgörande betydelse för hur verksamheten drivs. Skolinspektionen har att korrigera när något går fel, vilket måste innebära ett omfattande arbete. I värsta fall kan verksamheter gått i oönskad riktning under lång tid och bli svåra att komma till rätta med.

Eftersom skolverksamheten bedrivs med skattemedel och ska vara framåtsyftande för vidareutbildning och arbetsmarknad, borde väl skolan ändå vara likvärdig för alla? Inte bara sägas försöka att vara det?

Vårdnadshavare med egna erfarenheter av svensk skolgång har större möjligheter att göra optimala val för sina barn, medan andra inte har det. Då tänker jag främst på invandrade familjer som inte är införstådda med vare sig skolsystem eller arbetsmarknadens villkor, och som väljer en "egen" förskola eller friskola som drivs av landsmän, på det egna modersmålet och med traditionstänkande från det tidigare hemlandet.
     Språkutvecklingen för vuxna börjar inte på SFI för alla. För vårdnadshavare med barn i förskole- och skolåldern borde den få sin självklara start tillsammans med barnen.

Barnens skolgång får i olyckliga fall konsekvensen att tillgången till "det svenska"  blir förbehållet de redan införstådda medan andra "tar det säkra före det osäkra" och skriver in sina barn i svensk friskola, med normer, värderingar och traditioner som starkt skiljer sig från svensk lagstiftning och traditioner i värsta fall.

Om tanken med skolgången i Sverige är att utbilda kommande generationer inför en framtida arbetsmarknad, så är det väl ändå anmärkningsvärt att barn redan från sexårsåldern riskerar en ojämlik skolgång  beroende på vårdnadshavarens bakgrund (inte bara av socioekonomiska skäl!), självförtroende och framtidstro.

Så, istället för att ha en myndighet som ska överblicka , korrigera och avsluta de många olika verksamhetsformerna - gör lika från början. Sträva inte efter likvärdighet och jämlikhet. Skapa detta istället! En politisk uppgift för den som vågar, orkar och vill.

En enkel väg att gå , om än förenat med mycket arbete , är att förstatliga skolväsendet, avskaffa hemlighetsmakeriet och förhindra genom styrdokumenten tillkortakommanden och missuppfattningar. Svenska språket är den självklara utgångspunkten (för både barn och vuxna) för samhörighet och dialog genom skolans försorg för dem som ska växa och leva i det svenska samhället. Se över formerna för tilldelning av medel (skolpeng/annat sätt) och verka för en närhetsprincip för barnens bästa. Pedagogiska spörsmål hanteras av skolledning och pedagoger,  på jämlika mandat över hela landet.

 Svensk förskola och skola ska vara den naturliga och självklara punkten för dialog,  gemenskap och delaktighet.  För den som växer i språket och tillit till  samhället finns inte rädsla för något främmande och hotfullt. Det handlar inte om att bli berövad sin identitet, sitt ursprung. Det handlar om möjligheten och förmågan att utveckla den i ett nytt sammanhang, i ett nytt land. 

Med andra ord: återta ledningen av det framtidskapital som barnen utgör inför en  kommande arbetsmarknad och avskaffa den segregation som skolväsendet idag gör sig skyldigt till!
 

Läs hela inlägget »


Våra politiker pratar väl om viljan att förbättra den svenska skolan, se till att undervisningen blir likvärdig och jämställd i hela vårt land. Det är som en gammal slagdänga från de senaste decenniernas valfråga om skolan. Som ett helhetsbegrepp har vård och omsorg förts till skolan under lång tid, för att tillsammans nu sammanfattas under begreppet välfärdsfrågor. Men saker och ting tycks inte utvecklas för att man byter ord på dem. Och skolan ser ut att vara ett alldeles speciellt svårt politiskt åtagande. Det skulle inte förvåna om publiken i Almedalen på sommarloven fäster lika lite vikt vad som sägs från talarstolar som för elever i klassrummen på lektionstid. 

För det sägs ju att skolresultaten sjunker i landet, att elever inte går ur skolan med godkända betyg, att den framtida arbetsmarknaden därmed kan vara hotad. Orsakerna till detta sägs i sin tur vara lärarbrist på grund av dålig arbetsmiljö och för låga löner. Bland annat. Men ytterligare en fråga måste kunna få ställas: upplever många elever undervisning och skolvistelse lika ointressant och oinspirerande som åhörarna vid en valdebatt som går i repris? Är det då elever böjer nacken mot mobiltelefonen precis som åhörarna på föräldramöten som också går i repris, år ut och år in? Det angår, berör, liksom inte. Och upplever pedagoger och skolledningar konkurrensen från sociala medier och andra digitala frestelser som så stor, att man finner det lönlöst att ta upp kampen för barn och ungdomars nyfikenhet på livet? Live?

Utbildningar, ekonomi, arbetsmiljö, kompetens, mätinstrument av olika slag, granskande myndigheter och skolplikt för barnen är gängse utgångslägen när skolan ska nagelfaras, analyseras, förbättras...

Jag saknar begrepp som artisteri, konsten att hålla sin publik vaken och att skapa cliffhangers -såväl inför kommande års Almedalsveckor, utbildningsmässor och val - liksom också för skolpersonal som vill ha sin frågvisa, nyfikna "publik" i klassrummen till hösten. Ett dagligt artisteri som kräver sin kvinna och man.
Utan det blir det tomt i salongen.

 
1 sept. 2020

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv